Du får inte...

Du får inte knacka på min dörr

om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn

och börja kalla mig för din
Du får inte vandra på min väg

utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet för att fylla upp ditt hål
Du får inte riva mina murar

som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar

så att jag kan somna tryggt
Du får inte ha mig som en dröm

när jag vill vara din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas

om du inte tror att du vet
Du får inte andas på min panna

och inte få mig att falla ner
Om du inte sen kan stå för

all den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta

som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre än

att du ska göra allting mot mig snart
text Sonja Alden

Det finns vissa stunder jag tänker på varje dag

som på något sätt ändå följt mina andetag

Bortom dessa möten som väcktes och försvann

lever ändå minnet av det som en gång fanns

Ensamhet......

det är priset vi betalar

när saknaden

till någon lever kvar......

1979

Till Dig

Jag ville skriva en dikt till dig

om kärlek och om lycka

men jag undrade vad du

skulle tycka.

så sitter jag här och pratar

för mig själv

och plötsligt är det kväll.

Jag öppna mitt fönster och ser ut genom gallren.

Jag ville skrika

JAG ÄLSKAR DIG

bara jag visste att du

kunde höra mig.

Men i min tanker du finns

och

orden du sa jag alltid minns.

JAG ÄLSKAR DIG

du viska i mitt öra

det ver som ljuv musik

jag fick höra.

och du skola finna

att jag med tiden hinna

ta igen

alla år

som varit svår.

Du kom in och gästade mitt liv en stund

Du kom in i mitt liv och berörde min själ och mitt hjärta,

det var fint.

Du fick mig att se hur jag sitter fast i min historia,

det var nyttigt.

Du fick mig att våga känna,

det var stort.

Du fick mig att känna smärtan,

det gjorde ont .

Du fick mig att se vad jag vill ha ut av livet och det behövde jag!

Du fick mig att våga älska,

det var ljuvligt.

Du fick mig att se och att välja och jag valde friheten.

Jag låter dig vara,

låter dig gå ut ur mitt liv.
Kanske var det därför som du gästade mitt liv en liten stund.

Ta reda på varifrån vinden blåser.

Du känner att du har motvind. Det kan handla om att du börjar tänka negativt, Tex., på jobbet och plötsligt känner du dig som fel person på fel plats. Du kan hamna i destruktiva automatiska tankar som någon av dessa;
Jag kommer inte att klara det här.
Jag är inte tillräckligt bra.
Ingen kan tycka om mig.
Ställ dig då dessa sokratiska frågor:
Vad exakt tänkte jag på innan jag började tänka de negativa tankarna?
Vad är jag rädd ska komma att hända?
Vad är det värsta som skulle kunna hända om det jag tror skulle hända på riktigt?
Skulle jag kunna överleva det?
Hur? Vad skulle jag göra då?
Har jag någon erfarenhet som talar emot det jag tänker och det jag tror kan hända? Vilken?
Vilka alternativa erfarenheter och minnen finns som faktiskt går emot det jag tänker på just nu?
Om min bästa vän tänkte så här, vad skulle jag ge för råd?
Finns det något alternativt sätt att se på min situation just nu?
Finns det några fördelar som jag glömmer bort just nu?
Vilka i sådana fall?
Vilka bevis kan jag finna som just nu går emot det jag tänker? Lista dem!
Finns det några styrkor och fakta som jag just nu ignorerar kring mig själv?
Vilka skulle kunna hjälpa mig att tänka på ett alternativt sätt?
Vilken effekt tror jag mina negativa tankar har om mig själv?
Vilken effekt tror jag att jag skulle uppnå, om jag i stället bums ändrade mina tankar?
Vilka alternativa tankar och framtidsbilder kan jag skriva ner och börja tänka på just nu?

om jag inte vill

Om jag inte vill det jag gör
Då är det inte jag som gör det
Om jag gör det jag gör
För syns skull
För skammens skull
För att vara tillags
Och slippa kritik
Då är det inte jag som handlar
Utan fruktan som bor i mig
Om jag inte vill
Då är det inte jag!
När jag gör det goda jag vill
När jag vill det jag gör
Då är jag ett med mig själv
Då är jag sann
Då är jag fri
Då är jag, JAG