med kärlek från sjuttiotalet

vi möttes och kände

något som dom brände

vi fick inte finnas till

på det sätt vi vill.

Drömmen om vad vi tillsammans kunde blir
Drömmen om en gemenskap varm och fri.

Drömmen om att få det jag alltid varit tvungen att ge.

Drömmen som krachade när jag

åter vaknade och fick se,

när jag fick se att du var inte

till för mig

och

jag var inte menad åt dig.

men att få den man älskar

är nog svårare än att

älska den man får.

jag läste en gång att alla

måste vi ha i tankarna

som man delar livets olika

sidor med.

alla måste vi någon gång få

drömma och hoppas

att vi ska få det vi vill ha.

Det är drömmen

hoppet och tron

som för oss vidare

och hjälper oss att överleva.

Så älskling

låt oss säga adjö idag

och

åter mötas i morgon

som kamrater.

vi kom

vi såg

vi gick

vi upplevde

vi lärde

vi fick

något som förrunnats oss två

det var lärorikt att ett tag dig få rå.