men du får ta den tid som du behöver

för att förstå vad det är du vill

du får be en bön att tiden du behöver räcker till

och du får samla dina tankar så att själen kan få ro

och så allting som vi lovade oss själva kan få gro

Självkänsla och egoism.

Den värdegrund som du står på har föga effekt om det inte är förankrad i dig.
Dvs. när vi försöker leva ”sant” – göra val som överensstämmer med de vilka vi är, det vi vill, det vi behöver och det som vi mår bra av – anser många människor att det är egoistiskt.
Vi måste tycka om oss själva och göra det vi gillar för att känna glädje tillsammans med andra. Egoism är motsatsen. Det innebär att vi istället lever utifrån och in. Vi går mot vår egen vilja och våra egna behov, vi blir omvärldsberoende och utifrånstyrda i högre grad, vi söker bekräftelse i det yttre, vi ljuger och manipulerar och kontrollerar för att slippa kritik eller bli avslöjade. På så vis sårar vi oss själva och andra.
Egoismen göder hämndbegär, frustration och ilska. Eftersom vi inte är raka och tydliga i vår kommunikation drivs vi av dolda motiv för att nå våra syften.

Självkärlek.
Du ger dig själv tid och utrymme för att må bra
Du lyssnar på dig själv innan du fattar beslut. Dina val blir därför medvetna och ärliga. Väljer du att delta i något gör du också det med öppenhet och glädje.
Eftersom du alltid ställer upp av fri vilja vet de som du hjälper att du tycker om att göra det. Alla vinner på det.
Eftersom du känner efter vart du själv står har du lättare att lyssna på andra och möta deras vilja med respekt.

Egoism:
Du tar reda på var andra står i olika frågor och håller med dem för att slippa kritik.
Du ger andra skulden när du har fattat fel beslut eller gjort ett dumt val.
Du utnyttjar andra för att få olika fördelar. Det kan vara öppet och elakt likväl som ett tyst manipulerande eller spelande.
Du saknar verklig glädje och har därför svårt för att vara ärlig eller visa empati.

Att jaga kickar!

Alla människor bär på en längtan.

Denna är oftast svår att identifiera som regel handlar

det om en längtan efter att känna sig glad, lyckig, älskad, fri och trygg.

Parallellt med denna längta finns ofta en rädsla.

Längtan efter närhet kan tex. just existera vid sidan av just rädslan för närhet.

Många är alltså rädda för att tillfredställa sina behov eftersom de därmed riskerar att bli avvisade, svikna eller besvikna.

Man undviker känslomässig beröring

och håller sitt engagemang på en jämnare nivå.
När vi inte tillåter oss att känna fullt ut

kan vi tillslut uppleva en uppgivenhet.

livet känns inte så roligt eller meningsfullt som vi skulle önska.

Det är då många av oss börjar jaga kickar; vi dricker, festar och söker spänningsmoment i tillvaron.

Konsekvenserna är bland annat att vi mår dåligt efteråt vi känner tomhet eller besvikelse i någon form.

Det är som att ”det” roliga har en prislapp som vi får betala dagen efter

i form av bakfylla eller ” eftertankens kranka blekhet”.

Andra jagar kickar genom att plåga sig på andra sätt t ex, genom maratonlopp, städa kliniskt rent eller klättra högre på karriärstegen.
Det handlar om att söka en hormonkick, ofta av adrenalin.

Problemet är att man måste höja dosen hela tiden

för att uppnå samma stimulans.

Det finns givetvis ett tak för hur högt man kan gå – vad hände när man når det?
Går det att känna genuin glädje i stillhet?

Packa upp din ryggsäck!

Vi blir tvungna att ta oss en titt i vår inre ryggsäck som vi bär runt på – packa upp och rensa ur den. För att driva ut de negativa egenskaper och destruktiva beteenden som vi ärvt.
Vår ilska blir ett klister som håller fast våra dåliga tanke- känslo och beteendemönster.
Ett litet barn gör ofta på motsvarande sätt när det känner sig osäker och vill vända bort uppmärksamheten från sig själv – de pekar och säger –titta där! Vuxna gör det mer manipulativt. De pekar och säger –titta i syfte att rikta strålkastarljuset mot andras brister. När vi inte tar hand om oss själva inklusive våra brister kan vi inte utvecklas.

Att söka bekräftelse.

Du ska älska din nästa så som dig själv, står det i bibeln. Den egoism som vi ser omkring oss beror inte på att vi tycker om oss själva för mycket utan tvärt om att vi tycker om oss själva för lite.
Vi behöver acceptera oss själva för att kunna tycka om andra människor. Om vi upplever att vi inte är värda något, hur ska vi då kunna ge något till andra?
Du kan inte ge det du inte har. Jag menar om du inte är i kontakt med känslan – om du inte har den levande i dig - så kan du heller inte dela med dig av den.

Om du är ledsen idag, vet du då med säkerhet att du kommer att vara ledsen i morgon? Självklart blir svaret nej.

Om du känner kärlek nu, vet du då med säkerhet att du kommer att känna det i morgon? Det är en fråga som får många att fundera. Det här sätter igång en process av större förståelse där par kan träna sig i att bli mer accepterande.

Varför väljer vi ofta fel väg för att tillfredsställa behoven av kärlek, närhet och bekräftelse?
Många par hamnar i skuldspelet som präglas av anpassning, rädsla och jakt på bekräftelse. Vi behöver lära oss arr serva nya bollar. Vi kan inte fortsätta kräva kärlek eller anklaga varandra för att vi just inte får höra det vi vill.

Vi behöver förstå att vi är unika vilket innebär att vi har olika känslolägen. Om vi får vara fria att vara den vi är slipper vi ljuga för att bekräfta varandra.
Det sägs att förändring först är möjlig när motsatsen, dvs. icke förändringen, blir för smärtsam.

Människan är den enda varelsen som tenderar att hålla kvar vid det som gör ont tills det gör så i i bomben ont att hon tvingas släppa taget. Vad mycket lidande vi skulle bespara oss om vi på ett tidigare stadium såg vad som inte fungerar och började undersöka alternativen.
Djur lär sig snabbt på ren instinkt att välja bort det som gör ont och söka nya vägar. Se på hästen i hagen. Det räcker ofta med att de nuddar elstängslet en gång för att veta tt det inte är någon behaglig upplevelse. Sedan håller de sig en bit därifrån.

I människans natur ligger det i att, i stället för att kliva åt sidan och söka nya och mindre smärtsamma vägar, fortsätta trycka på i hopp om att smärtan ska släppa taget. Det beteendet blir tydligt just i parrelationer, där hoppet om kärlek och bekräftelse blir ett starkt lim som håller fast individerna vid varandra. Vi är alla utrustade med fri vilja och eget ansvar.
Vi kan när som helst välja och välja om.
Även om vi inte alltid kan påverka det som händer, kan vi påverka vårt förhållningssätt till det som händer. Vi väljer vad vi säger och vad vi gör. Vi har stor frihet att säga vad vi känner och göra det vi vill. Men vi utnyttjar det inte. Vi kör på autopilot utan eftertanke. Eftersom vi har dålig kontakt med vad vi innerst inne vill, känner och behöver, skyller på andra när det går fel. När någon frånsäger oss vårt ansvar är det en stor fara – både för oss själva och för de relationer som vi ingår i.
Ni kvinnor sluta vara ”andningshål” åt andra. Det kan aldrig leda till något gott utan underblåser i ställer egoismen, rädslan och skulden. Kvinnor behöver bli tuffare och dra sig ur spelet. Ytterst handlar det om att bygga upp sin självrespekt, självbild och självkänsla.
Ingen är offer. Men är de val man gör. Att inte välja är också ett val. Vi har olika drivkrafter.

Medvetenhet om våra reaktioner.

Vi behöver bli medvetna om hur vi agerar. Förminskar vi oss själva? Lägger vi makten i andras händer för att slippa ta ansvar om något går fel? Blåser vi upp oss själva för att kunna se ner på andra?
Den frågan du behöver ställa dig är- Vilket är det goda valet?
Om du fäster mindre vikt vid vad andra vill och i stället fokuserar på dina egna behov och din egenvilja så kommer du att sluta ljuga. Om du visar dig själv respekten och är tydligt med det kommer du också att ha lättare att tillåta andra att vara precis som de är. Egoismen ersätts av frihet och glädje tillsammans med andra. Relationerna blir både enkla och rena.
Det är egoism – att behandla andra så som man själv INTE vill bli behandlad.
Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig.

Väx i dig själv!

Vi kan tänka och tala rätt men det är först när vi handlar som det får effekt.

När du tar reda på vad som känns rätt och riktigt för dig och börjar agera i enighet med det, behöver du aldrig ha dåligt samvete eller känna skuld. Du behöver inte heller ta emot det du själv inte ger, som lögner, krav, kritik eller andra negativa påhopp. För att du ska kunna vara en förebild behöver du först ge dig det som du vill ha.
Tycker jag om när någon försöker förändra den jag är?
Vi kan alltid ställa oss frågan – Det här som jag gör och säger – skulle jag själv tycka om det om det riktades mot mig?
Vi behöver bli bättre på att ”byta skor” med andra för att agera bättre både mot oss själva och andra.

Ofta reagerar vi kraftfullt när vi ser våra egna mindre bra beteenden i andra. Men i stället för att ta ansvar och erkänna dem, kritiserar vi andra. Det kallas projektion. Om du är lyhörd och lyssnar på din omgivning och deras kritik så kommer du att upptäcka att deras kritik precis lika mycket handlar om dem själva. Kritiska personer är experter på att fria sig själva just genom att kritisera och döma andra.
Projektioner handlar om att vi överför det som vi inte vill kännas vid eller att ansvar för hos oss själva. Fråga dig – varför reagerar jag egentligen? Vad är det som händer nu? Varje möte ger oss en ny chans att känna känns oss själva.