Vilka är dina värderingar?

Våra värderingar syns i vårt agerande, men också i de omdömen vi fäller, de åsikter vi har och de uppfattningar vi ger uttryck för. Många människor lever inte som de lär, de agerar mot sina värderingar i stället för att leva i enighet med dem. Ofta för att våra värderingar inte är förankrade - de bottnar inte i djupet av oss själva. Gemensamt för värderingar är att de ligger bakom vårt sätt att agera och bete oss, dvs., hur vi handlar i moraliska valsituationer.

Övergripande värdering. Man ska inte skada andra, alla människor har samma värde, alla har rätt till sina liv, barn ska få vara trygga mm
Personliga värderingar. Jag vill vara en bra vän, jag vill lyssna på andra, jag tycker att det är viktigt att vara ärlig, jag vill inte tala illa om andra.

Eftersom livet i sig är föränderligt – en ständig pågående process – ändras våra intressen och behov allt eftersom. Det innebär kanske också att våra värderingar skiftar från tid till annan.
Det som är tydligt med destruktiva värderingar är att man är beredd att agera i enlighet med dem mot andra. Samtidigt som man aldrig skulle acceptera att bli utsatt för liknande agerande.
När vi blir medvetna om våra värderingar och går emot det goda orsakar det skuld.
Vi talar för lite om våra värderingar, om längtan, känslor och behov. I tystnaden blir vi allt mer isolerade och den innebär en grogrund för feltolkningar och missförstånd. Tystnad skapar separation och främlingskap.

Värderingar och attityder.

De flesta människor har i grunden rätt lika värderingar. Vi vet att vi ska behandla andra så som vi själva vill bli behandlade. Vi har en inre känsla för vad som är rätt och fel, gott och ont. När vi beskriver hur vi vill bli bemötta talar vi ofta om respekt, att bli tagna på allvar, lyssnade på, känna oss älskade eller i alla fall accepterade. Det är allmänmänskliga behov och värderingar som styr våra attityder.
Vad vill vi inte ha? Det svaret är vi rörande överens om att vi inte vill bli kontrollerade, inte vill bli respektlösa behandlade, inte ha för mycket kritik, tjat, krav eller lögner.
Ofta blandar vi ihop görandet och varandet. Kritik och hot tvingar oss till ett visst beteende som vi kanske väljer att göra uppror emot. Men det är inte beteendet som är problemet utan de känslor som finns bakom, dvs. de känslor som vi kommer i kontakt med när vi blir utsatta för kritik eller hot.
Dessa behöver vi göra upp med – känna dem, erkänna dem, sortera dem och ibland förstå vad vi själva vill i det. Först därefter kan vi göra mer medvetna val och agera i enighet med de värderingar vi har.

Släpp taget!

I våra försök att slippa obehagliga

överraskningar eller att känna skuld så försöker vi kontrollera livet.

Det innebär en falsk trygghet och en ständigt förhöjd beredskap för faror och hot.
Livet bjuder på överraskningar, det ingår i livets natur.

Kan vi inte se det så lever vi med rädsla, oro och ständiga besvikelser och hålla fast vi en tro på att vi kan kontrollera allt.
Vi kan inte förbereda oss för livet.

Även här spelar skulden sin roll.

Vad skulle hända om alla människor var fria att säga precis vad de kände, lyssna på andra utan att ifrågasätta eller döma, bjuda på sig själv eller att välja att gå sin väg, våga misslyckas eller varför inte våga lyckas?
Vad är det som krävs, tror du för att eliminera din skuld ur ditt liv?
Det är svårt att bryta mönstret av att skaffa kontroll,

planera ditt liv i minsta detalj,

försöka inordna andra i ledet och passa in.

Hur många gånger har du inte blivit besviken för att det inte blev som du hade tänkt?

Släpp taget om förväntningarna och ditt kontrollbehov! Hur gör man det?
Vi behöver ändra attityd till livet,

följa med stället för att kämpa emot det.

Livet är ett naturligt flöde, en puls, en rytm.

Livet är ständigt i rörelse, oförutsägbart och föränderligt.
När vi lever med i livet slipper vi onödig barlast.
Vi knäcker rädslan när vi vågar – och när vi vågar vinner vi.
Vi är tränade på att fokusera på utsidan,

vi jämför oss,

konkurrerar

och blir omvärldsberoende.

Det egna livsutrymmet krymper och blir ett fängelse.

Vi känner inte den personen som sitter inlåst där

för uppmärksamheten är ständigt riktad

mot det som pågår utanför de gallerförsedda fönstren.

Att välja en annan väg!

Oavsett vad du tror eller har lärt dig är det du som väljer i livet.

Det kan göras mer eller mindre medvetet.

Att inte välja är också ett val.

Vi stödjer det vi fokuserar på,

det innebär att ju mer uppmärksamhet vi ger något,

desto mer energi tar det.
I ditt hjärta, på ett djupt känslomässigt plan finns ett språk som du föddes med.

Med tiden och med alla påtryckningar vi har blivit utsatta för har vi tappat vår förmåga

att lyssna till det språket.

Vi har fått lättare att lyssna till hjärnans negativa budskap på bekostnad av våra egna inre behov och vår djupare längta.

Det finns få som kan säga att vi tyckte om det negativa sätt

som vi blev behandlade på som barn.

Samtidigt som vi fortsätter de enligt samma mönster att behandla oss själva illa.

De flesta är inte medvetna om att där andra slutade göra oss illa

–där har vi själva fortsatt!

Vi behöver göra på ett annat sätt.

När skulden driver oss hårt!

När vår skuld driver oss hårt blir också vår egoism enorm. De mönster vi behöver vara uppmärksam på är följande;

• Man har svårt att säga nej och ställer upp alldeles för ofta på andra, samtidigt som man är dålig på att själv be om hjälp.
• Man har ofta en stor mental kapacitet, briljerar med sina kunskaper och är duktig på att lyssna på andra. Samtidigt som man saknar kontakt med de egna känslorna och därför prioriterar sina egna behov.
• Man medger sällan att det är dåligt, utan svarar per automatik att allt är bra.
• Man drar sig ofta undan om omgivningen uttrycker oro och ställer frågor.
• Män ger färre varningssignaler än kvinnor och söker mer sälla hjälp.

Skuld - känner du igen det?

• Föräldrar som inte vet bättre projicerar allt sitt elände på sina barn. Om barnen protesterar mot dem får de bara höra att det är fel på dem. Föräldrarna spelar martyrer, barnen tycker synd om dem och vågar inte kritisera dem. Men när de blir vuxna ger de igen – inte på föräldrarna utan på sin partner eller sina egna bara. Historien upprepar sig.
• Många med låg självkänsla söker sig till människor som förstärker problemet. Det kan vara nedbrytande relationer där man blir illa behandlad eller relationer som har gått i stå och inte utvecklas mer.
• Vi dövar våra skuldkänslor på olika sätt. Vi tröstar oss med mat. Bedövar oss med tv tittande eller surfande. Vi dämpar vår frustration med träning och sex. Med skulden som drivkraft handlar det inte längre om njutning utan om missbruk.
• Skuldens budskap går alltid ut på att förminska och trycka ner. Den går ofta tillbaka i historien och påminner dig om alla misstag som du gjort. Tänk om jag hade gjort annorlunda, varför gjorde jag så, vad jag ångrar mig.
  
  Skulden gör allt den kan för att du inte ska försonas med tidigare tillkortakommanden och misslyckanden.
  Tack vara dina misstag har du lärt dig det som du vet idag – utan dina misstag hade du inte varit den du är.

SKULDEN din Livvakt!

Är det ok för dig att göra fel eller att misslyckas ibland? eller måste jag alltid vara bäst eller vara glad eller ställa upp eller hjälpa till?, eller tagit hand om andra?
Skulden slår ofta till direkt när vi inte lyckas med att tillgodose andras behov, inte varit snälla nog att eller inte gjort det som förväntas av oss. Skulden har många namn - kritikern, egot, bödeln och ormen. Skulden påstår att den vill skydda dig. Om du bara gör alla lyckliga så är du omtyckt! En enfaldig livvakt.
Vem är det som kör bilen som du färdas i? När skulden sitter bakom ratten så kommer du att hamna i diket. Du behöver återfå kontrollen över ditt fordon, ta över förarsätet och styr i den riktning som känns sannare och skönare för dig.