Vildrosen som aldrig tuktas
blir nog så vacker ändå
Ty bland törnen som fruktas
den blommar så skönt som få
Den låter sig aldrig styras
av någon människas hand
Dess skönhet får en äventyras
den vill ej ledas i band
Visst borde vi få vara som rosen
få följa vår väg här i livet
Och finna den rätta posen
den som vårt arv är givet
Så kanske vi alla bör tänka på
att inte styra vår nästa
istället borde vi önska som så
att allting leder till det bästa.
V. Gustavsson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar