Livet

De tårar som aldrig släppts fram lägger sig på hjärtat som med tiden förhårdnas och förlamas, självförnekelse leder till självförakt och ilska.

Vägen man har följt har inte varit rak. Den har varit full av vägskäl. För varje steg har det funnits pilar som pekat i andra riktningar.
Åt ena hållet gick en liten stig åt det andra försvann en smal väg i skogen.
Vissa sidovägar han man slagit in på utan att tänka på det. Andra har man inte ens lagt märke till. Vart de vägar man valde bort ledde kommer man aldrig att få veta, om det var till en bättre eller sämre plats.

Man begråter de möjligheter man gick miste om trots att man inte vet vilka de var. Kunde man ha gjort något man aldrig gjorde?
Tog man någon gång ett steg tillbaka i stället för ett framåt.
Längs vägen möter man andra liv, lär känna dom eller inte. Vissa tränger man verkligen in i och vissa låter man vara, det beror bara på de val man gör i ett visst ögonblick.
Vare sig man vet det eller ej så påverkar man både sitt eget och det liv som står en nära, varje gång man väljer att svänga eller fortsätta rakt fram
Livet fungerar på samma sätt.

Glädjen har alltid en orsak man är glad för någonting.
Det är en känsla som beror på yttre omständigheter.
Lycka däremot behöver inte ha någon direkt orsak. Du fylls av den utan synbar anledning.
Till sitt väsen liknar den solen.
Den värmer tack vare sitt eget hjärtas förbränning.