Hur vi förhåller oss till lidandet

Att försöka bli av med det
Att försöka höja sig över det
Att försöka fly undan det
Att resignera inför det och se det som ett nödvändigt ont
Att försöka finna mening i det.

Det är här som tacksamhet har en plats. Att springa ifrån lidandet är att förlora sin vitalitet. Om man låser sitt hjärta för det som gör ont, låser man det också för det som gör en glad, man blir främmande såväl för djup sorg som för jublande glädje. Livets positiva och negativa dimensioner är beroende av varandra, de förutsätter varandra. Utan den ena kan man knappast förvänta sig den andra.

Det som vi tampas med i våra liv ingår alltid i ett större sammanhang. Man kan lugnt utgå från att det som är ett problem för mig är även ett bekymmer för många fler än jag själv. Allt finns i våra livspussel.

Harmoni kommer från ett grekiskt ord som betyder sammanfoga. Att leva i harmoni är att vara i samklang, att låta de ibland motsägande krafter som rör sig inombords få finnas utan att slitas sönder av dem. När motsatser fogas samman gjuts en grund som inte lätt kan rubbas.
Livet blir inte alltid som vi vill. Av och till ställs vi inför uppgifter som ter sig hopplöst svåra, tills vi lyckas samla kraft att ta i tu med dem. Och just när vi tror att vi vet vad livet går ut på, kommer nya prövningar som slår omkull den nyss funna tryggheten och återställer oss på bar backe utan att vi har en aning om hur vi ska ta oss därifrån. En del i att vara människa är att alltid vara på väg. Och att vi då och då går vilse.

Vilka vägar har lett mig dit jag är idag?
Vad har jag haft för kriser och hur har jag tagit mig igenom dem?
På vilka sätt har jag sökt mig fram?

Livet går vidare och andra tar vid när man slutar. Gradvis ändrar vi kurs.
I vilket ögonblick vänder man sig åt ett annat håll?
När går det upp för en att den väg man har stakat ut för sig själv inte längre är den rätta?

Jag tror att varje människa har ett uppdrag, någonting som hon eller han är särskilt lämpad för att göra. Men det kan ta tid och mod att upptäcka vad det är och att sätta det i verket.

Förlåtelse.
Ordet förlåt betyder ursprungligen att lämna ifrån sig, avbörda, avlasta. Förlåtelse befriar oss från skuld och återställer en förlorad balans. Att efterskänka en skuld betyder inte att man slätar över, eller sopar under mattan. Det betyder inte heller att man godkänner eller bagatelliserar onda handlingar och dess konsekvenser. Förlåtelse gör oss förmögna att bli vän med det förflutna och låta det vila ifred.
Förlåtelse är att ge andra människor en chans till. Förlåtelse är att säga att du inte behöver vara låst i det förflutna och i nuet. Det finns en möjlighet att komma ur det som varit och fortsätta in i en framtid. Man förnekar vara sig vidden eller djupet av det som har gjorts, men man vill vända på bladet. Förlåtelse gör det även möjligt att se personen bakom handlingen.

Carin Norelius har i sin bok lyft fram fem utmaningar i en relation till förlåtelse.

Att inse att vi har behov av förlåtelse
Att be om förlåtelse
Att ta emot förlåtelse
Att leva i förlåtelse
Att ge förlåtelse vidare.

Vi blir bättre rustade att stå ut med det som skiljer oss åt från varandra och som ibland ter sig obegripligt. Paradoxen är att vi, när vi gör det, ser det som förenar oss ännu klarare. När vi en gång accepterat att också emellan dem som står varandra närmast föreligger ett oändligt avstånd kan ett underbart liv sida vid sida växa fram.

Vad vet du om vägar
Du skulle kunna gå
Förrän du gått dem?
Vad vet du om tankar
Du skulle kunna förstå
Förrän du förstått dem?
Endast ur erfarenhet
Växer en medvetenhet
Som är tillräckligt stark
För att vara den mark
Som bär både handling
Och drömmar.

Man måste inte förbli låst i gamla mönster. Det finns vägar att upptäcka, som kan leda framåt mot annorlunda mål. Förlåtelse ger frihet.

Har du någon gång tänkt;
Varför skulle just jag råka ut för det här?
Och är du beredd att i stället prova på att fråga dig själv; Varför inte? När man sätter saker på pränt märker man vad som fortfarande är laddat och vad som är färdigt.

Vi människor har tre sätt att relatera till varandra.

Miroslav beskriver dessa så här;
Tvång – man skaffar sig det man egentligen inte har rätt till- tar hem kontorsmaterial och annat från jobbet eller använder sig av insiderinformation för att förbättra sin ekonomi.
Försäljande – man ger något för att i utbyte få något med motsvarande värde. Det kan handla om att ge pengar för en bil, eller byta ett par skridskor mot en klubba
Givande – man ger en gåva eller gör en tjänst utan att förvänta sig någonting i gengäld.

Man är klok om man granskar sig själv innan man ger sig på andra. Det kan mycket väl hända att det man kritiserar hos andra är sin egen ofullkomlighet. ”Om du tar dig tid att döma har du inte tid att älska.”