Tacksamhet är ett inslag i en själslig mognadsprocess

Äkta tacksamhet är ett inslag i en själslig mognadsprocess som har fyra stadier som påminner om de fyra årstiderna.

Våren är en tid av uppvaknande och förberedelser. Man kommer långsamt till insikt och börjar se sig omkring och tar sina första steg mot tacksamhet.
Sinnena öppnas, man lägger märke till alla de källor till tacksamhet som finns i ens tillvaro
men som man inte noterat. Om tacksamhet ska kunna växa i kraft måste man bli övertygad om att det tillför ens liv något gott. Man måste också vara beredd på att öva sig.
Efter våren kommer sommaren, en tid då allting står i blom.
Nu söker man medvetet och aktivt efter sådant som väcker tacksamhet.
Tiden är inne för att man ska lära sig skilja mellan det som främjar tacksamhet och det som undergräver den. Det kan vara obekvämt.
Att medge tacksamheten förpliktar oss att leva i dess tecken. Det är under hösten som vi skördar. När man inser hur viktigt det är att värna om en tacksam attityd, kan man leva i större äkthet och närvaro. Slutligen kommer vintern, mötenas och firandets tid.
Nu är det i sin ordning att njuta av skörden, och känna hur tacksamhet för människor samman och förstärker vänskapsband. Rötterna förstärks under vintern.
I mörkret under den frusna ytan händer det mycket som främjar växt.
Vårt beroende av varandra blir tydligare och vi anar hur människor kan växa tillsammans.
Vintern är även vilans och den fulla mognadens tid, en tid som ökar vår medvetenhet om död och ändlighet. Man börjar förstå vidden av en tacksam attityd
och lär sig även se sorg och smärta i dess sken.

texten är tagen ur boken Tacksamhetens tecken