Mod

Fröet kan inte veta vad som kommer att hända.

Fröet har aldrig upplevt blomman.

Och fröet kan inte ens föreställa sig att det har kraften att bli en vacker blomma.

Resan är lång och det är alltid säkrast att inte alls påbörja resan,

därför att vägen är okänd och att inget är säkert.

Inget kan vara säkert.

Farorna på vägen är tusen och fallgroparna är många.

Fröet är i säkerhet fördolt inuti det hårda skalet.

Men fröet prövar.

Det gör en ansträngning,

det släpper sitt hårda skal som är dess säkerhet,

det börjar röra på sig.

Omedelbart börjar kampen, kampen med jorden, med stenarna, med klipporna.

Och fröet var så hårt och grodden är så mjuk och faroran är så många.

Det fanns ingen fara för fröet,

fröet kunde överleva i tusentals år,

men för grodden fanns många faror.

Men fröet beger sig i väg mot det okända,

mot solen mot ljusets källa,

ovetande om vart, ovetande om varför.

Det är ett tungt kors att bära men fröet är besatt av en dröm och det växer.

Just så är människornas väg.

Den är mödosam.

Det kräva mycket MOD.