När vi är stressade får vi tunnelseende. Vi väljer kortsiktigt och dagen går ut på att dra streck över alla måsten på listan. Men om jag blir klar över vilka situationer som plågar mig mest blir det också möjligt att hitta lösningar. Frågan är alltid:
Hur kan du rätta till det som försvårar ditt liv?
Det svåra är när de yttre måstena växer fast i själen och smälter samman med vår självbild och vår världsbild. Ofta ör det faktiskt inte de yttre omständigheterna som hindrar oss från att leva våra drömmar, även om det är bekvämt att tro det. De flesta av oss är fulla av rädslor och psykologiska motstånd och helt självförsörjande med misstro och invärtes hånskratt. Vi måste i grund och botten ingenting.
Just i vägskälet är friheten som störst. När du står där och ser alla vägarna, men ännu inte har valt. Allt är fortfarande möjligt. Allt ligger framför dig.
Att inte välja är också ett val. Men åldras gör du likväl under tiden, vara sig du vill eller inte. Oavsett utgångsläge måste resan börja där vi står. Annars kan vi omöjligt veta åt vilket håll vi ska gå.
Det lär vara så att ett flygplan som tar sig från punkt a till punkt b är ur kurs 98 % av tiden på grund av vindar, förändringar i lufttrycket och dylikt. Ändå kommer det så gott som alltid fram. Så kan vi se på livet också.
Livskraften finns där, seg och okuvlig. Livet ska levas, helt enkelt och den dyraste gåvan du kan få av mig är ett fingergull, en ring, som jag fick av min mor som han fick när han låg vid hirden när han var ung. Ingen sak är utan historia och mening – för till vad nytta skulle meningslösa saker vara, och vem vill väl ha en sådan gåva?
Ta bort allt som stör och hindrar oss från att fokusera på det vi vill lägga vår tid och kraft på. Och det är där resan bort kan bli ett verktyg. När vi tar ett steg tillbaka kan vi också få syn på vårt eget liv på ett nytt sätt.
Vi har så mycket men vi vill ha lite till.
Vi gör så mycket - men försöker få tid med mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar