Skuld och självkänsla

Lite djupare finns också en rädsla för att verkligen se sitt värde och lita på sina egna känslor. Konsekvent säger vi man i stället för jag. Har vi hög eller bra självkänsla räcker det med att vara snarare än att göra.
Jag är utan att lägga till mer….
Om vi tror att vi inte duger så gömmer vi oss bakom en fasad. Till detta finns en rädsla att bli avslöjad som en bluff. Vad händer om masken helt plötsligt ramlar av och det blir uppenbart att man bara är en bluff? Vem är man då?
Att bli fri från skuld kan liknas vid att bli av med en fotboja som håller dig fast. Men det är faktiskt bara du som har nyckeln till din fotboja.
Skulden och rädslan säger;
Om du säger din sanning kan du såra någon, så håll tyst.
Du blir inte älskad om du säger vad du tycker.
Du duger inte, andra är bättre, så anpassa dig till det.
Om du misslyckas så kommer du att bli utskrattad, det är ingen ide att ens försöka.
Vem är du som tror att du kan..
Gör mer annars är du inte bra nog.
Undvik att känna efter, det är farligt.
Om du låter dina känslor vägleda dig kan det bli helt galet.
Andra vet bättre än du.
Säg att allt är bra fast du mår dåligt, annars orkar ingen med dig.
Undvik att kritisera dina föräldrar, de blir ledsna annars.
Du förtjänar inte bättre.
Ljug så slipper du såra någon och skämmas.
Gå emot din egen vilja så att du hellre sårar dig själv än andra.
Dölj noga dina brister så att andra ska gilla dig.
Fokusera på andras fel och brister så känner du dig själv bättre.
Tryck ner dig själv med alla medel så slipper du känna efter.
Om du går din egen väg så blir du helt ensam.