Skam förgiftar livet!

Att bära på skam är ett trauma isig. Gnaget på lyckan eller strävan efter det perfekta gör att vi förlorar glädjen och lyckan. I skammen blir vi lämnad med det som är svårt och det kan kännas som vi lever vårt liv på livets skuggsida. Vi behöver alla känna att vara någon och för att vi ska göra det behöver vi vara någons! Det kan kännas som något levande i oss krymper. När skammen träffar oss är det något som avbryts. Det är oftast vår nyfikenhet och vårt intresse som avbryts.
Vår skam ökar ofta i vår relation till andra. Vi kan skamma någon eller själv bli skammad. Då handlar det om att göra någon dålig och attacken går direkt på vår livsnerv. När vi blir skammad så kan det kännas som ”vi blir någons besvikelse”. Vi får en fyskisk reaktion. Ofta känns det som att vi får en klump i halsen och/eller ont i magen. Lär dig dina signaler! Vi har alltid rätt att lita på signalen och ta ut ett avstånd. När vi skammas gång på gång slutar skammen att vara en känsla, skammen blir mer ett känslotillstånd. Skammen innehåller självkritik, som om vi går omkring och känner oss som en bluff.
När ingen möter oss i våra känslor blir vi övergivna och då väljer vi bort oss själva – den del som just då inte passar in. Skam hindrar oss från att vara nöjda. Det vi längtar mest efter är vi mest rädda för!
I skammen finns dess tvilling- avund. Det är avund som är drivkraft när vi skammar andra. Att inte låta någon annan att vara lycklig. Skammen färgar andra känslor så när vi känner känslor vi inte vill känna så är det skammen som vi vill slippa undan. Om jag är rädd för min vrede – kanske det inte är för känslan utan för att den är skamfärgad. Våra känslor behöver komma ut annars förgiftar känslorna oss. Det finns inga positiva eller negativa känslor, det beror bara på HUR vi använder och hanterar dom. Skam är en grundaffekt och har direkta fyskiska reaktioner. När vi skammas påverkas våra nackmuskler, vi viker undan blicken och vi utsätts för en kognitiv chock. Vi kan inte tänka!
När vi förlorar något så förlorar vi också en hel dröm. Sorgen renar. Vår självömkan kan vara första steget till att komma i kontakt med vår sorg. Sorgen är den gåva Gud gav människan för att vi ska kunna skiljas från det som är omistligt inom oss. Många kanske behöver sörja det som vi inte har haft!