Fallgropar på vägen.....

Varje gång du kommer på dig själv med att tycka att du börjar komma någonstans eller att du inte är på väg åt det håll du hade tänkt dig, är det en hjälpfråga
– Vart ska jag egentligen?
Vem är det som antas vara på väg mot något?
Varför är vissa sinnestillstånd mindre viktiga att observera och acceptera än andra?
Är jag verkligt medveten om ögonblicket eller ägnar jag mig bara åt ett själlöst upprepande av meditationsövningar och förväxlar formen med innebörden?
Använder jag meditationen som teknik?
Sådana frågor kan hjälpa dig att hitta ut ur de ögonblick då självcentererade känslor, vanemässig sinnesfrånvaro och starka emotioner dominerar din meditation. De kan hastigt föra dig tillbaka till skönheten i varje enskilt ögonblick.
Kanske har du glömt eller aldrig riktigt insett att meditation faktiskt är den enda mänskliga aktivitet där man inte försöker bege sig någonstans alls utan rätt och slätt tillåter sig att vara där man är. Det är ett beskt piller att svälja när man inte
uppskattar det som pågår omkring en eller den plats där man är, men det är just vid sådana tillfällen som den gör mest nytta.