Ett pip, väcker historien till liv igen.

Några få rader startar alla känslominnen av oss,

som en vindpust är jag där, tillbaka igen….
Precis där jag slutade för längesen.

Allt bara finns här, pockande, gråtande och skrämmande. En krusning som väcker djupet!
Historien är här, den knackar på dörren, ska jag öppna?
Att finnas när du behöver mig,

och ge dig det du vill ha,

men som du inte vågar ta.

Steget som för dig därifrån du är till dit du är på väg.
Jag kan se resultaten av oss segla förbi, två skärvor i ett timglas.

Två skärvor som aldrig kan mötas, och kanske inte skiljas.
Bitarna har sin passform, precis i varandra, ändå så långt borta.
Aldrig mer nära.