Står rädslan i vägen?

De flesta har något som man inte tror sig kunna vara utan, det kan vara en relation, pengar, egendom, ett arbete, prestige, makt, status. Rädslan för att mista det man har.
Rädsla för lidande kan hindra.
Den som värjer sig mot lidande värjer också mot livet. Vägen ur smärtan går genom den.
Rädslan att hamna utanför kan göra att man sviker sin egen väg. Man låtsas inte om sin egen kraft, slätar ut sina särdrag för att inte görs sig märkvärdig.
Rädslan för att inte duga. Självförnekelse. Fullkomligheten ligger i att vara sig själv inte i att vara utan fel. Först när man slutar sträva efter fulländning öppnas vägen fram. Jämförelser med andra – eller rättare sagt med sina fantasier om dem - leder ofta till tvivel och förlamning.
Rädslan för frihet. Att vara människa är att vara fri. Vi är också fria att inte vara fria. Vart ska jag gå? Det är frågan kallelse ställer oss inför och utmanar oss att svara på.
Rädsla för att öppna sig för livet. Allt som vi utsätts för här i livet kan användas för att växa eller krympa, att stanna upp i vår utveckling eller att ta ett språng. Det gäller också rädslan själv. Rädslan måste få finnas, men den får inte ta överhanden, för då blir man förlamad, kvar på ytan av sig själv av rädsla för sitt eget djup. Och hur kan man då höra kallelsens röst?

MOD är att växa för att rymma sin rädsla, inte att rymma från den.

Skrivet av Patricia Tudor- Sandahl