Ingen kan förutsäga framtiden. Jag tror också att det är bäst så. Livet skulle kännas långt och tråkigt om det inte fanns inslag av överraskning och mysterier. Att vi inte kan förutsäga ens vad som ska hända nästa ögonblick är ett problem bara när vi envisas med att fukta det värsta.
Många av oss skaffar sig sin känslomässiga motion genom att dra förhastade negativa slutsatser. Vi tänker oss bistra ansikten bakom vartenda fönster och runt varje hörn.Genom att göra det drar vi oss undan från vad som kunde ha varit möjligheter till glädje och intensiva upplevelser, och trollar fram problem där de inte fanns förut.Vi stöter bort ett vänligt närmande från en vän eller älskad därför att vi är övertygade om att de har någon baktanke med det.
Sedan föreställer vi oss att om vi själva närmade oss någon skulle vi bortstötta på samma sätt. Därmed tar vi aldrig chansen som skulle kunna ge så mycket.
Framtiden är en plast där i ska tillbringa resten av livet, och det är vi som måste välja om vi ska se framåt med tillförsikt och mod eller gå med förbundna ögon mot en dimmig förestående domedag.
Eftersom morgondagen har för vana att plötsligt och dramatiskt bli i dag skulle det vara bra för oss om vi lever mer i nutiden och lät morgondagen sköta sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar