Att jaga kickar!

Alla människor bär på en längtan.

Denna är oftast svår att identifiera som regel handlar

det om en längtan efter att känna sig glad, lyckig, älskad, fri och trygg.

Parallellt med denna längta finns ofta en rädsla.

Längtan efter närhet kan tex. just existera vid sidan av just rädslan för närhet.

Många är alltså rädda för att tillfredställa sina behov eftersom de därmed riskerar att bli avvisade, svikna eller besvikna.

Man undviker känslomässig beröring

och håller sitt engagemang på en jämnare nivå.
När vi inte tillåter oss att känna fullt ut

kan vi tillslut uppleva en uppgivenhet.

livet känns inte så roligt eller meningsfullt som vi skulle önska.

Det är då många av oss börjar jaga kickar; vi dricker, festar och söker spänningsmoment i tillvaron.

Konsekvenserna är bland annat att vi mår dåligt efteråt vi känner tomhet eller besvikelse i någon form.

Det är som att ”det” roliga har en prislapp som vi får betala dagen efter

i form av bakfylla eller ” eftertankens kranka blekhet”.

Andra jagar kickar genom att plåga sig på andra sätt t ex, genom maratonlopp, städa kliniskt rent eller klättra högre på karriärstegen.
Det handlar om att söka en hormonkick, ofta av adrenalin.

Problemet är att man måste höja dosen hela tiden

för att uppnå samma stimulans.

Det finns givetvis ett tak för hur högt man kan gå – vad hände när man når det?
Går det att känna genuin glädje i stillhet?